Paroles de Forsen
Forsen!Fingrar bleka klösa laven, slita
De sprättar, river, blottar sten och klippa
Naglar svarta i spillror tärs, slipas loss
När han dyker in i mönstret, stenens svarta fors
Han gräver ner mot bergets kärna
Han slinker in i springor, halkar
Isande vatten han ur sprickor dricka
Kalk och järn från stenar slicka
Vid en strand så kall och dunkel
Årtusenden den resande vilat
Djupt i hålor utan endaste ljus
Blott ett ljud, den svarta forsens brus
Han vadar i skenet av underjords eld
Den djupa floden, den ha ingen källa
När tiden tappat sin lögnfyllda gång
Ses en vandring i visdom oändligt lång
Vid en strand så kall och dunkel
Årtusenden den resande vilat
Djupt i hålor utan endaste ljus
Blott ett ljud, den svarta forsens brus Då han nu den andre i djupet fått fatt
Med sig själv han då vid forsen satt...
