Contactez-nous

• Artiste: Vintersorg
• Titre: Att Bygga En Ruin
Assurez-vous que les corrections sont tout à fait exactes
S'il vous plaît, les mettez en évidence en quelque sorte!
Vous pouvez, par exemple, écrire
INCORRECT: avant la mauvaise ligne
CORRECT: avant la correspondant ligne correcte
Autrement, nous ne pouvons les corriger pas! Merci pour votre aide.
Kollaps är tillstandet vid alla koordinater När ridan gar upp pa naivitetens teater När moder jords talamod tryter, När människan kväver hennes blom Da, världsalltets väldiga kör ryter Och förkunnar sin fatala dom Fördärvets hammare slar med allt tyngre slag Likt den i kakofonins smedja Där röken ligger tät bade natt och dag Som en atbörd för att vi smider ödeläggelsens kedja Elden spyr ut sitt vildröda sken Och förbränner markens hjärta Flammor som dansar over mortalitetens scen Tills allt är förbränt och höljt i svärta En vidsträckt öken kryper fram där det har böljat ett skimrande hav Landskapets själ är förvänd och spräckt Av mänsklig hand skulpteras sa naturens grav Tills världen pryds av kaosets ordensdräkt Gra är varje fjäril, kall är varje äril Och skuggor tränger bort ljuset Skogar har börjat blöda, kvävd är varje gröda Och tömt är visdomskruset Alla ängar har mist sin forna prakt, Enfaldighetsharpans strängar ljuder I denna trakt Där livlöshetens stjärna brinner Med ett kallt sken som vi aldrig övervinner [English translation:] TO BUILD A RUIN Collapse is the state at all coordinates When the curtains go up at the theatre of naivety When Mother Earth's patience runs low, When man suffocates her blossom Then, the universe's enormous choir roars And announces its fatal judgment The hammer of ruin strikes with increasingly heavy blows Like the one in the forge of cacophony Where the smoke lies thick both night and day As a gesture that we are forging the chain of ruin Fire spews out its wild red light And burns the heart of the land Flames that dance over mortality's scene Until all is burnt up and covered in blackness A wide-streched desert creeps forth where once a glimmering sea billowed The soul of the landscape is warped and cracked Nature's grave is thus sculptured by human hands Until the world is adorned by the garb of chaos Every butterfly is grey, every fireplace is cold And the shadows force the light away Forests have begun to bleed, every crop is suffocated And the cup of wisdom has been emptied All meadows have lost their former splendour, The strings of the harp of foolishness resound in this land Where the star of lifelessness burns With a cold light which we will never overcome